Näringsrekommendationerna beskriver behovet eller det rekommenderade intaget av energi och näringsämnen hos befolkningar och folkgrupper

Näringsrekommendationer utarbetas för såväl världsomspännande som nationellt bruk. De bygger på undersökningar om behovet av olika näringsämnen under hela livsloppet. I rekommendationerna har också beaktats omfattande forskningsrön om näringsämnenas inverkan vid förebyggande av sjukdomar och främjande av hälsan. Näringsrekommendationerna är inte permanent oförändrade, utan de förändras i och med att levnadssätten och folkhälsosituationen förändras och nya forskningsrön erhålls.

De första rekommendationerna om en frisk befolknings intag av näringsämnena  publicerades år 1943 i USA. I Norden har rekommendationer utarbetats sedan början av 1980-talet. I Finland publicerade Statens näringsdelegation de första rekommendationerna år 1987. Statens näringsdelegations gällande rekommendationer publicerades år 2005. I dem ingår nu för första gången motionsrekommendationer. De finska rekommendationerna om näringsämnesnivån bygger huvudsakligen på de nordiska näringsrekommendationerna, vilkas vetenskapliga grundarbete utförs i en arbetsgrupp bestående av nordiska experter. Uppdateringsarbetet av de nordiska näringsrekommendationer har börjat år 2009 och de kommer att publiceras år 2012.

Näringsämnena kan ges tre näringsmässiga referensvärden

• Det minsta behovet av ett näringsämne är den minimimängd, som förhindrar brist. Den mängd näringsämne som motsvarar det minsta behovet är ändå inte tillräcklig för att upprätthålla en god hälsa och ett gott näringstillstånd. Hos enskilda personer kan också förekomma bristsymptom.
• Det genomsnittliga behovet av ett näringsämne beskriver den mängd av ett näringsämne, som motsvarar det genomsnittliga behovet hos befolkningen eller en folkgrupp.
• Den mängd av ett näringsämne, som motsvarar det rekommenderade intaget tillfredsställer åter näringsbehovet och upprätthåller ett gott näringstillstånd hos så gott som alla friska människor.

I olika länders rekommendationer framförs antingen alla tre värden såsom i de nordiska rekommendationerna eller endast det rekommenderade intaget såsom i Finland.

Utöver noggranna referensvärden för näringsämnena ingår i de flesta länders nationella rekommendationer också s.k. matrekommendationer (Food Based Dietary Guidelines). De anger med vilka matval man i praktiken kan realisera referensvärdena i rekommendationerna. I dem har man beaktat matvanorna hos befolkningen, livsmedelsutbudet och matkulturens särdrag i varje enskilt land.