www.ravitsemusneuvottelukunta.fi

FPA och Statens näringsdelegation informerar 15.12.2011

Ny rekommendation om principerna för bespisningen vid högskolor

Syftet med rekommendationen är att vara ett stöd för studerandena i frågor som gäller kost och hälsa. Ett syfte är också att öka studentmåltidernas popularitet.

Liksom skolmåltiderna har också studentmåltiderna långa traditioner i Finland, verksamheten har stötts med allmänna medel sedan år 1979. År 2010 betalade FPA sammanlagt 24,6 miljoner euro i måltidsstöd. Tack vare måltidsstödet får de studerande cirka 40 % i rabatt på priset för en studentmåltid. Trots detta är det endast kring hälften av studerandena som äter sin dagliga huvudmåltid på en studentrestaurang.

”Våra studerande är privilegierade, någon motsvarande studiestödsförmån finns ingen annanstans i världen. I den nya rekommendationen har man bl.a. velat säkerställa att de som väljer vegetarisk kost eller följer någon specialdiet också äter hälsosamt och gott, vilket är glädjande”, konstaterar generaldirektör Jaana Husu-Kallio som är ordförande för Statens näringsdelegation.

Rekommendationen preciserar förordningen om måltidsstödet. Den är avsedd att vara ett arbetsredskap som gör det lättare för studentrestaurangerna att planera och tillreda måltider som uppfyller kriterierna för måltidsstöd.

Den mat som studerandena serveras ska enligt rekommendationen vara mångsidig och varierad, måltiden ska vara både hälsosam och välsmakande och uppiggande. Studentmåltiden ska täcka cirka en tredjedel av det dagliga energi- och näringsämnesbehovet. Måltidernas näringskvalitet behöver uppmärksammas - särskilt vad gäller fettkvalitet och salthalt.

En studentmåltid ska vara en helhet av rekommenderade ingredienser som kan komponeras på många olika sätt. Där ingår både huvudrätt plus energirikt tillägg och andra beståndsdelar. Beträffande allt detta ges närmare anvisningar separat i rekommendationen. Andra ämnen som rekommendationen tar upp är bl.a. vegetariska och specialdieter, inköp av mat, vägledning och utveckling rörande måltidsservicen för studerande, övervakning i anslutning till studentmåltiderna, utvärdering av måltidernas näringskvalitet och konkurrensutsättning av måltidsservice.

Också en del särskilda frågor som är viktiga för studerande behandlas i rekommendationen, t.ex. val av drycker, måltidsrytm, portionsstorlek och viktkontroll, och även tryggandet av ett tillräckligt intag av D-vitamin och folat. Rekommendationen fungerar således också som informationskälla för de studerande.

Den nya rekommendationen har utarbetats i samverkan mellan FPA och Statens näringsdelegation (VRN); den ersätter 2008 års rekommendation med ett års övergångstid. Senast 1.1.2013 ska de som producerar måltidsservice för studerande således anpassa sin verksamhet enligt den nya rekommendationen.

Rekommendationen kan läsas på FPA:s och näringsdelegationens webbsidor: www.fpa.fi > Studerande > Måltidsstöd eller www.ravitsemusneuvottelukunta.fi > Näringsrekommendationer > Särskilda grupper > Studerande.

En tryckt, finskspråkig version kan beställas på adressen lomakevarasto@kela.fi . Rekommendationen utkommer på svenska under våren 2012.

Ytterligare information: Paula Hakala, ledande forskare, FPA:s forskningsavdelning, tel. 040 765 8562, fornamn.efternamn@kela.fi Sari Miettunen, planerare, FPA:s studiestödscentral, tel. 020 634 6722, fornamn.efternamn@kela.fi Raija Kara, generalsekreterare, Statens näringsdelegation (VRN), tel. 050 409 9860, fornamn.efternamn@evira.fi Piia Kuusisto, planerare, tel. 040 687 8152, fornamn.efternamn@kela.fi

Publikation på finska: Suositus korkeakouluruokailun periaatteiksi. Helsinki: Kela, 2011. ISBN 978-951-669-875-8 (nid.) ISBN 978-951-669-876-5 (pdf).

Meddelande 18.10.2011

Statens näringsdelegation tillsattes

Jord- och skogbruksministeriet har tillsatt statens näringsdelegation för en ny treårsperiod  4.10.2011 – 3.10.2014. Till delegationens ordförande utnämndes generaldirektör Jaana Husu-Kallio från Livsmedelssäkerhetsverket Evira  och till vice ordförande överdirektör Erkki Vartiainen från  Institutet för hälsa och välfärd.

Den nu tillsatta delegationen har som sin viktigaste uppgift att förnya de nationella näringsrekommendationerna utgående från de nordiska näringsrekommendationerna som publiceras år 2012. Delegationen följer upp och utvecklar folknäringen genom att vid behov också utarbeta andra näringsrekommendationer t.ex. för särskilda grupper. Delegationen följer upp resultaten av riskvärderingen i näringsfrågor och kommer med initiativ och ställningstaganden som hänför sig till dem. Delegationen har också som uppgift att följa upp och koordinera  verkställandet av statsrådets utvecklingslinjer för kost som främjar hälsan.

Medlemmar i statens näringsdelegation 4.10.2011 – 3.10.2014:

Ordförande:
Generaldirektör Jaana Husu-Kallio , Livsmedelssäkerhetsverket Evira

Vice ordförande:
Överdirektör Erkki Vartiainen,Institutet för hälsa och välfärd

Medlemmar:

Professor Mikael Fogelholm Institutionen för livsmedels- och miljövetenskaper , avdelning för näringslära, Helsingfors universitet
Lagstiftningsråd Anne Haikonen, Jord- och skogsbruksministeriet
Specialforskare Paula Hakala, Folkpensionanstalten
Specialexpert Hannele Häkkinen, Finlands Kommunförbundet
Hälsochef Marjaana Lahti-Koski, Finlands Hjärtförbund rf
Teamchef Jaana Laitinen, Arbetshälsoinstitutet
Undervisningsråd Marjaana Manninen, Undervisningsstyrelsen
Livsmedels- och näringsexpert Annikka Marniemi, Kuluttajaliitto - Konsumentförbundet rf
Överinspektör Marjo Misikangas, Livsmedelssäkerhetsverket Evira
Överinspektör Tanja Nurmi, Finansministeriet
Överinspektör Suvi Ryynänen, Jord- och skogbruksministeriet
Ombudsman Anna Salminen, (mammaledskap, vikarie Sointu Lassila) Finlands Dagligvaruhandel rf
Konsultativ tjänsteman Sirpa Sarlio-Lähteenkorva, Social- och hälsovårdsministeriet
Docent Ursula Schwab, Institutionen för klinisk näringslära, Östra Finlands universitet
Ombudsman för matkultur Anni-Mari Syväniemi, Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter
Cateringchef Elina Särmälä, Kuntaruokailun asiantuntijat ry
Direktör Marleena Tanhuanpää, Livsmedelsindustriförbundet rf
Specialforskare Johanna Varjonen, Konsumentforskningscentralen
Forskningsprofessor Suvi Virtanen, Institutet för hälsa och välfärd

Närinsdelegationens generalsekreterare är Raija Kara, Evira.

Närmare information: överinspektör Suvi Ryynänen, jord- och skogsbruksministeriet , tlf (09) 160 52385, 0400 869 385, generalsekreterare Raija Kara, tlf 02077 24292, 050 4099860

Meddelande 11.2.2011

USA:s uppdaterade näringsrekommendationer sporrar till hälsosamma levnadsvanor

USA har gett ut nya nationella näringsrekommendationer (31.1.2011) som baserar sig på ett omfattande expertarbete och en systematisk bedömning även av de nyaste forskningsrönen inom området. Rekommendationerna eftersträvar en hälsosam kost och motion som underlättar viktkontroll, minskar risken för hjärtsjukdomar och främjar hälsan. Rekommendationerna bidrar till att medborgarna kan göra medvetna hälsosamma val.

I de nya amerikanska rekommendationerna uppmanas människor att minska användningen av salt, hårda fetter, tillsatt socker och raffinerade spannmålsprodukter. I stället för den totala fettmängden betonar de nya rekommendationerna fettkvaliteten. Andelen hårda, mättade fetter av det dagliga energiintaget bör vara mindre än 10 procent, vilket motsvarar de finländska rekommendationerna. I de nya amerikanska rekommendationerna konstateras att en minskning av andelen hårda fetter till 7 procent kan bidra till en minskad risk för hjärt- och kärlsjukdomar.   Dessutom rekommenderas att hårda fetter ersätts med mjuka fetter i kosten, inte med kolhydrater.  

För personer över 50 år, afroamerikaner oavsett ålder och personer med högt blodtryck, diabetes eller njursjukdom rekommenderas ett saltintag på högst 3,8 g per dag. För övriga personer rekommenderas högst 5,8 g. Den strängare rekommendationen gäller ungefär hälften av amerikanerna, barnen medräknade. Konsumenterna sporras att jämföra salthalten i olika livsmedel, till exempel bröd, soppor och färdigmat, och att välja alternativ som innehåller mindre salt. I Finland rekommenderas ett dagligt saltintag på högst 6 g för kvinnor och högst 7 g för män, men de långsiktiga målen är lägre. Världshälsoorganisationen WHO rekommenderar ett saltintag på högst 5 g.

Rekommendationerna uppmuntrar till en mångsidig utökning av kosten med olika grönsaker och frukt, fisk, fettfria eller magra mjölkprodukter och fullkorn. Av spannmålsprodukterna bör åtminstone hälften vara fullkorn.   Befolkningen uppmanas att dricka vatten i stället för söta drycker. De amerikanska rekommendationerna överensstämmer i hög grad med de nuvarande finländska näringsrekommendationerna.

I inledningen till de nya amerikanska rekommendationerna betonas att en ohälsosam kost och för lite motion medför betydande hälsorisker även för personer som inte lider av övervikt. Därför gäller rekommendationerna alla amerikaner som fyllt två år.

När det gäller viktkontroll och bekämpning av övervikt framhäver rekommendationerna att amerikanerna förutom att motionera också bör minska den energimängd som fås från maten. Fasta fetter, tillsatt socker och raffinerade spannmålsprodukter ger upphov till ett för stort kaloriintag. Överlag bör man ge akt på mat och dryck som innehåller mycket kalorier.

USA ger ut näringsrekommendationer vart femte år. De nya rekommendationerna finns på adressen: http://www.cnpp.usda.gov/DGAs2010-PolicyDocument.htm

De nordiska näringsrekommendationerna revideras för närvarande och de nya rekommendationerna kommer att publiceras i juni 2012. Därefter revideras också de finländska näringsrekommendationerna.

Närmare upplysningar: Pekka Puska, generaldirektör, tfn 020 610 60 01, Suvi Virtanen, forskningsprofessor, suvi.virtanen thl.fi, Kaisa Kukkonen, generalsekreterare, tfn 050 409 98 60

Meddelande 8.2.2011

Salt - en osynlig fara

Saltet är en lömsk följeslagare som lätt glöms bort vid dagliga val. Finländarnas saltintag har minskat under årtiondenas lopp, men är ännu rikligare än vad som rekommenderas ¹. Seminariet Salt – en osynlig fara som Statens näringsdelegation arrangerar den 8 februari 2011 tar upp detta fortsättningsvis aktuella ämne. På seminariet presenteras den senaste informationen om finländarnas saltintag och hälsoskador och dryftas vilka möjligheter konsumenten, livsmedelsindustrin, handeln, storköken och lagstiftningen och tillsynen har att minska saltintaget.

Ordföranden för Statens näringsdelegation, generaldirektör Pekka Puska konstaterade i sitt öppningsanförande hur den offentliga diskussionen med fog fäst stor uppmärksamhet vid befolkningens övervikt och den växande diabetesepidemin. ”Att vi har minst lika många personer med förhöjt blodtryck som diabetesfall och att dessa personer precis som diabetikerna löper en betydligt ökad risk att insjukna i allvarliga hjärt- och kärlsjukdomar har tyvärr rönt mindre uppmärksamhet. Finländarnas blodtrycksnivå kan väsentligt sänkas, om befolkningens saltförbrukning minskas, särskilt i form av industriellt tillverkade livsmedel men också hemma i köken”, konstaterade generaldirektör Puska.

Ett rikligt saltintag ökar risken för hjärtinfarkt och stroke i och med att blodtrycket höjs. Det kan också exponera för osteoporos och öka risken för magcancer. En minskning av hela befolkningens dagliga saltförbrukning med 3 gram (sammanlagt 15 000 kg om dagen) skulle minska risken för förtida stroke med 20 %, risken för hjärtinfarkt med 10 %, de årliga hälsovårdskostnaderna med 150–250 miljoner euro och öka de friska levnadsåren med 4000–6000 per år, berättar överläkare Antti Jula på Institutet för hälsa och välfärd.

I Finland är spannmåls- och bageriprodukterna och kötträtterna de största källorna till salt. Livsmedelsindustrin har i åratal arbetat för att minska saltet i livsmedlen. Direktör Seppo Heiskanen på Livsmedelsindustriförbundet belyser saken genom att berätta att det numera går åt cirka 2600 ton (motsvarar cirka 200 lastbilslass) mindre salt att tillverka samma mängd produkter än för 30 år sedan. Å andra sidan förekommer det ännu en hel del sådana produkter på marknaden, som innehåller rikliga mängder salt. I vissa livsmedel, såsom flera fiskprodukter, är saltet viktigt med tanke på säkerheten och hållbarheten, men i många produkter är saltet enbart en smakfaktor. Konsumenterna kan påverka livsmedelsurvalet med sitt eget inköpsbeslut. Det lönar sig att alltid välja ett alternativ som innehåller mindre mängder salt. Så får man utbudet på sådana produkter att växa.

Hur kan man då veta hur mycket salt ett livsmedel innehåller? Man tar livsmedlets förpackning till hjälp. Salthalten har märkts ut på vissa livsmedel såsom bröd, korv, ost och färdigmat och då de tillåtna gränsvärdena överskrids skall de märkas som ”kraftigt saltade” berättar överinspektör Tytti Itkonen på Livsmedelssäkerhetsverket Evira. Om åter mängden salt minskats med minst 25 procent jämfört med en annan liknande produkt, kan påståendet ”minskat innehåll av salt” framföras. Livsmedelsindustrin och handeln har ett eget, frivilligt GDA-system som anger mängden natrium per portion och andelen av det vägledande dagliga intaget. Hjärtmärket har åter allt sedan år 2000 hjälpt konsumenten göra bättre val i fråga om saltet inom samma kategori produkter, berättar utvecklingschef Marjaana Lahti-Koski på Finlands Hjärtförbund. Märkningssystemet uppmuntrar industrin och storkök att ta fram livsmedel och måltider som innehåller mindre mängder salt.

I Finland spelar storköken en viktig roll med tanke på saltintaget. Saltet bör beaktas vid anskaffning av råvaror och i matlagningen. Yrkesfolkets kompetens i störköken spelar en väsentlig roll. Kosthålls- och städchef Kaa-rina Hassel på Grankulla stad efterlyser ett näringspass för arbetstagarna, med vilket dessa kunde påvisa att de också behärskar den rekommenderade förbrukningen av salt.

Bäst vänjer man sig vid mat som innehåller mindre mängder salt genom att avancera med små steg. Det vore viktigt att få folk att förstå med vilka livsmedel en hälsosam helhet sammanställs och vilka de vanliga källorna till smygsalt är, säger livsmedelsexpert Annikka Marniemi på Finlands Konsumentförbund r.f. Handeln kan likaså bistå med hjälp vid val av produkter. Produktutvecklingschef Matti Kalervo på Kesko Livs berättar att man hos dem utbildat kostexperter som bistår kunderna i butikerna.

Internationella Salt Awareness -veckan firas den 21–27 mars 2011.
Mer information:
generalsekreterare Kaisa Kukkonen, tfn 050 409 9860, kaisa.kukkonen evira.fi


Meddelande 10.1.2011

Tillförseln av D-vitamin måste säkerställas hos barn, unga, gravida kvinnor och ammande mödrar

Institutet för hälsa och välfärd, statens näringsdelegation och Barnläkarföreningen i Finland har uppdaterat rekommendationerna om användningen av D-vitaminpreparat hos barn, unga, gravida kvinnor och ammande mödrar. De nya rekommendationerna har förenklats och omfattar hela den tid som de unga är i växande ålder. Avsikten med de nya rekommendationerna är att säkerställa en tillräcklig tillförsel av D-vitamin i dessa grupper.

I Finland har man redan i årtionden rekommenderat användning av D-vitaminpreparat speciellt för spädbarn, små barn och under graviditet och amning. De tidigare rekommendationerna har emellertid ansetts vara komplicerade i den praktiska rådgivningen, och familjer har inte använt preparat i önskad utsträckning. Speciellt från och med ett års ålder används preparat mer oregelbundet och tillförseln av D-vitamin är otillräcklig hos små barn. Också hos unga har tillförseln av D-vitamin från kosten konstaterats vara knapp. Därför har man nu gått in för att rekommendera regelbunden användning av D-vitaminpreparat året runt ända fram till 18 års ålder. Också beträffande gravida kvinnor och ammande mödrar har rekommendationen ändrats så att den gäller året runt.

”Vid rådgivningsbyråerna tar man med glädje emot de nya rekommendationerna, eftersom de förenklar och underlättar rådgivningen”, säger Tarja Sallanko, hälsovårdare vid Malmgårds rådgivningsbyrå i Helsingfors.

Barnläkare har särskilt oroat sig för barn och unga i lekåldern och skolåldern, eftersom tillförseln av D-vitamin har konstaterats vara otillräcklig i denna grupp utan ett särskilt D-vitamintillskott. Den nya rekommendationen betraktas som ett viktigt framsteg.

Innehållet i de nya rekommendationerna

Barn under 2 år
Från och med två veckors ålder ges ett D-vitamintillskott på 10 µg (400 IU) per dygn året runt, oberoende av om barnet får modersmjölk, modersmjölksersättning, specialberedningar för barn och/eller vitaminerad barnvällning/gröt eller annan D-vitaminerad mjölk.

2–18-åringar
Doseringen är 7,5 µg (300 IU) D-vitamin per dygn året runt. Det är tryggt att använda vitaminpreparat vid sidan av vitaminberikade mjölkprodukter och fetter. Det finns ingen risk för överintag vid normal kost. Undantag utgör sådana produkter som vitaminberikats mycket rikligt, till exempel D-vitaminberikade mjölkprodukter med 2 µg/100 ml. Mycket riklig användning av dessa produkter regelbundet leder till ett överintag av D-vitamin.

Gravida och ammande kvinnor
Doseringen är 10 µg (400 IU) D-vitamin per dygn året runt.

D-vitaminpreparatets form
Den form av D-vitaminpreparat som i första hand rekommenderas är D3 som är den naturliga formen av D-vitamin för kroppen och har en bättre effekt är vitamin D2. Vitamin D3 utvinns från fårull, medan vitamin D2 fås från UV-bestrålad jäst.

Den nya rekommendationen ersätter social- och hälsovårdsministeriets rekommendation från år 2003 beträffande barn, unga, gravida kvinnor och ammande mödrar.

Närmare upplysningar:
Sirpa Sarlio-Lähteenkorva, konsultativ tjänsteman, tfn (09) 160 740 35, 050 554 44 19, SHM, Suvi Virtanen, forskningsprofessor, tfn 020 610 87 29, 050 327 96 96, THL

Meddelande 25.5.2010

Ny rekommendation om näringdsvård till patienterna

Statens näringsdelegation har kompletterat de nationella näringsrekommendationerna med en ny rekommendation om näringsvård. I den beskrivs en modell för hur en yrkesövergripande näringsvård kunde genomföras beaktande näringsterapins, kostservicens och vård- och läkarvetenskapens synvinklar. I rekommendationen beskrivs kvalitetskriterierna för såväl näringsvård som kostservicen. Målet är att utveckla och förenhetliga praxis inom näringsvården som en del av patientens, boendens och klientens vård och rehabilitering. Rekommendationen är avsedd för sjukhusens och hälsocentralernas, service- och vårdhemmens och rehabiliteringscentrens hela personal allt från beslutsfattare till aktörer. Den ersätter rekommendationen Näringsvård och kosten som social- och hälsovårdsministeriet publicerade år 1994.

Näringsvården en del av vården till patienten

Varje patient har rätt till en högklassig näringsvård. Med det avses såväl en kost som främjar hälsan som näringsterapi för behandling mot sjukdomar. Ett tillräckligt näringsintag tryggas med en lämplig kost och vid behov med kompletterande näringspreparat och sondmatning eller intravenös näring. I näringsvården deltar olika yrkeskategorier allt från yrkesfolk på läkar- och vårdvetenskap och ekonomisk ledning fram till transportpersonalen. ”En lyckad näringsvård förutsätter tillräckliga resurser, en klar ansvarsfördelning och ett smidigt samarbete mellan olika yrkeskategorier och kompatibilitet mellan de elektroniska informationsöverföringssystemen i olika vårdenheter. En näringsvård som följer rekommendationerna bygger på vetenskapliga bevis och god praxis. Näringsvården påverkar patientens livskvalitet och funktionsförmåga” konstaterar Outi Nuutinen, lektor i näringsterapi.

Det är viktigt att varje patient screenas med tanke på undernäringsrisken genast i början av vården

Sjukdom och behandling mot sjukdom exponerar lätt patienten för undernäring. ”Patientens näringstillstånd borde utvärderas genast i början av vården och regelbundet under vårdens gång, eftersom patienter kan ha näringsproblem redan vid ankomsten till sjukhuset eller sådana kan uppkomma under vårdens gång. På sjukhusen är undernäring ett betydande kliniskt och ekonomiskt problem. Förebyggande och behandling av undernäringen spelar därför en central roll i vården. En intensifierad näringsterapi påskyndar återhämtningen och spar kostnader genom att förkorta vårdtiden”, understryker ledande näringsplanerare Ulla Siljamäki-Ojansuu.

”Ett smidigt samarbete mellan vårdpersonalen och kostservicen utgör grundpelaren för näringsvården. En väl organiserad kostservice spelar också en viktig social roll, den piggar upp och ger välbehag. För många klienter på sjukhus, vård- och servicehem och rehabiliteringscenters är måltiden höjdpunkten på dagen”, påpekar näringsplanerare Ritva Mikkonen

Rekommendationen bereddes av ett expertteam insatt i näringsvård. För den vetenskapliga grunden svarade Outi Nuutinen lektor i näringsterapi vid Östra Finlands universitet. Sakkunskap på näringsvård representerade näringsterapeuterna Ulla Siljamäki-Ojansuu och Terttu Peltola på Tammerfors universitetssjukhus. Sakkunskap på kostservice representerade näringsplanerarna Ritva Mikkonen på Tammerfors universitetssjukhus, Marja-Leena Silaste på Uleåborgs universitetssjukhus och Heini Uotila på Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt.

Rekommendationen kommer ut på förlaget Edita Publishing Oy och den kan köpas (på finska) i bokhandeln och i Editas webbutik www.edita.fi/netmarket . Rekommendationen publiceras senare i elektroniskt format på adressen www.ravitsemusneuvottelukunta.fi

Mer information ger: Outi Nuutinen, tfn 040 355 2787, Ulla Siljamäki-Ojansuu, tfn 050 528 3178, Ritva Mikkonen, tfn 03 31166972 och generalsekreterare Raija Kara, tfn 050 409 9860.

Meddelande 21.4.2010

Statens näringsdelegation rekommenderar att berikningen av flytande mjölkprodukter och bredbara matfetter med vitamin d fördubblas

Det genomsnittliga intaget vitamin D i Finland understiger klart rekommendationerna i alla ålderskategorier. Barn, tonåringar och äldre personer kan särskilt betraktas som riskgrupper. Intaget har i någon mån förbättrats av att vitamin D tillsatts i flytande mjölkprodukter och D-vitaminnivån i matfetter höjts allt sedan år 2003. För att läget ytterligare skall förbättras rekommenderar statens näringsdelegation att mängden D-vitamin som tillsätts i flytande mjölkprodukter såsom mjölk, surmjölk, filmjölk och yoghurt höjs till 1 mikrogram/100 ml från den nuvarande nivån 0,5 mikrogram. D-vitaminhalten i bredbara matfetter, smöret undantaget, borde höjas till 20 mikrogram/100 g dvs. fördubblas i jämförelse med nuläget. De rekommenderade intagen av vitamin D för vissa befolkningskategorier borde förnyas och informerandet om rekommendationerna borde effektiveras inom hälsovården. Till bland annat dessa åtgärdsförslag kom VRN:s arbetsgrupp, som dryftade olika metoder att förbättra läget i fråga om befolkningens intag av vitamin D.

Arbetsgruppen hade också fått som uppgift att utvärdera om de nuvarande rekommendationerna är tillräckliga, men det ansågs inte aktuellt med ett undantag, eftersom de nordiska näringsrekommendationerna som bäst förnyas och vitamin D i en nordisk expertarbetsgrupp tagits som mål för särskild prövning. De nya nordiska rekommendationerna publiceras år 2012. ”Ute i världen cirkulerar mycket varierande beräkningar av den idealiska nivån på intaget av vitamin D och därför anser vi att sakkunnigheten hos VRN:s arbetsgrupp inte var tillräcklig för att ändra rekommendationerna i någondera riktningen. Den enda ändringen som gjordes var en rekommendation i näringsrekommendationerna för äldre personer om ett D-vitamintillskott på 20 mikrogram för personer över 60 år”, konstaterar docent Christel Lamberg-Allardt, som var ordförande för VRN:s arbetsgrupp och också arbetade i den grupp som särskilt dryftade vitamin D inom den arbetsgrupp som beredde de nordiska rekommendationerna.

”Vårt problem är för närvarande att inte ens de nuvarande rekommendationerna blir verklighet. Det viktigaste är att finna metoder med vilka vi kunde påverka intaget bland hela befolkningen så att också de, som inte är särskilt intresserade av sin kost, kunde säkra sitt intag av vitamin D. Om de nu föreslagna berikningsåtgärderna förverkligas, minskar andelen sådana personer i vår befolkning som får mindre mängder vitamin D betydligt” säger Christel Lamberg-Allardt.

Vitamin D är ett fettlösligt vitamin som naturligt förekommer i rätt få livsmedel. I huden bildas vitamin D som en följd av solljusets ultravioletta strålning. Hos oss skiner solen tillräckligt endast under sommarmånaderna och därför spelar D-vitaminet som erhålls ur kosten en stor roll för oss finländare. Brist på vitamin D leder hos barn till rakitis och hos vuxna finländare till osteomalaci, uppmjukning av benstommen. Ett försvagat D-vitamintillstånd ökar risken för benbrott. Brist på vitamin D minskar benstommens mineraltäthet och ökar risken att man ramlar omkull. Det kan bero på såväl försvagad muskelkraft som problem med balansen. Man har främst i genomsnitts- och uppföljningsstudier funnit samband mellan ett försvagat D-vitamintillstånd och förekomsten av många andra sjukdomar och sjukdomstillstånd såsom försvagat immunförsvar, typ 1 och typ 2 diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, multipel skleros och prostata- och tjocktarmscancer. Tillräckliga forskningsrön om orsakssambandet mellan dessa sjukdomar och vitamin D och vilka D-vitaminintagsnivåer som vore optimala för att förebygga sjukdomarna, finns ändå ännu inte.

Arbetsgruppens rapport (på finska) kan läsas här .

Mer information ger: Christel Lamberg-Allardt tfn 040 576 9500, christel.lamberg-allardt@helsinki.fi generalsekreterare Raija Kara tfn 050 409 9860, raija.kara@evira.fi

Meddelande 30.3.2010

De nya näringsrekommendationerna för äldre understryker hur viktigt ett gott näringstillstånd är med tanke på de äldres välmående och funktionsförmåga

Statens näringsdelegation har kompletterat de nationella näringsrekommendationerna med nya rekom-mendationer för de äldres behov. Syftet med rekommendationerna är att klargöra de inbördes skillnader som hänför sig till äldre personers kost i olika skeden av livet och också målen i kostterapin. Ett annat syfte är att förenhetliga god praxis och öka informationen om särdragen i de äldres kost. Rekommenda-tionerna skall följas i hemvården, på äldreboenden, på sjukhus och i hälsovården inom såväl den privata sektorn som kommunsektorn. Rekommendationerna bereddes av ett expertteam insatt i äldre personers kost. För skrivandet stod LVD Merja Suominen.

”En god kost är livet ut en viktig faktor med tanke på hälsan och välmåendet. Till centrala delar skiljer sig inte äldres kost från näringsbehoven hos personer i arbetsför ålder, särskilt inte i ett tidigt skede av åld-randet. Näringstillståndet försämras ändå ofta som en följd av höjd ålder och sjukdomar och då under-stryks en kostterapi som bygger på utvärdering i upprätthållandet av funktionsförmågan och livskvalite-ten”, säger LVD, projektansvarig Merja Suominen.

”Hos äldre leder kostproblem ofta till magring, nedsatt funktionsförmåga, hudproblem och en ond in-flammationscirkel. Det tar längre tid att återhämta sig efter sjukdomar eller så återhämtar man sig inte alls, tiderna på sjukhus förlängs, behandlingarna får sämre effekt och sjukvårdskostnaderna ökar. Oåt-gärdad malnutrition ökar också risken för en förtida död. Stöd i fråga om kosten, effektiv kostterapi och ett tillräckligt tillskott av vitamin D såväl i hemmet som i långvården ingår i varje äldre persons rättigheter och livskvalitet ”, understryker docent Harriet Finne-Soveri.

Näringstillståndet, kosten och näringsintaget är intimt förknippade med äldre personers hälsotillstånd och funktionsförmåga. I rekommendationerna beaktas de äldres särställning i genomförandet av kostservi-cen och kostterapin vid sjukdomar och rehabilitering. I hälso-, omsorgs- och stödtjänsterna borde när-ingstillståndet utvärderas genom uppföljning av vikten och med hjälp av metoder som utvecklats för ut-värdering av näringstillståndet. I kostproblem skall planmässigt ingripas i ett så tidigt stadium som möj-ligt. Intensifierad kostterapi tillgrips då näringstillståndet försämrats, vikten minskat eller intaget av mat är för litet.

Äldre personers möjligheter att idka friluftsliv, upprätthålla muskelstyrkan och idka motion säkerställs. Med hjälp av motion upprätthåller man också livskvaliteten, den mentala hälsan och välmåendet.

I de nya rekommendationerna understryks ett yrkesövergripande samarbete mellan olika personalgrup-per för att alla instanser skall inse vilken roll en god kost och kostterapi spelar med tanke på de äldres välmående och ge sitt stöd i det arbetet. För förverkligandet av kostterapin och måltiderna i praktiken ges anvisningar om måltidernas tidpunkter, måltidsmiljön, mellanmål och måltidernas näringsinnehåll.

De nya rekommendationerna publiceras av förlaget Edita Publishing Oy. De kan köpas (på finska) i bokhandeln och i Editas webbutik . Rekommendationerna publiceras senare också i elektronisk version på adressen www.ravitsemusneuvottelukunta.fi .

Mer information ger: Projektansvarig Merja Suominen 050 308 1990, docent Harriet Finne-Soveri 020 610 7299, generalsekreterare Raija Kara 050 409 9860